Fåren

Fåren är av lantrasen Rya, de har lång lockig och slitstark ull av hög kvalitet. Klippning av fåren sker två gånger per år, på våren före lammning och på hösten före betäckning. Ullen tas till vara för garnberedning. Lammen ger oss också vackra fällar och kött av hög kvalitet. Fåren har möjlighet till utevistelse hela året då vinterstallet ligger i anslutning till beteshagen.

Fåret hör till människans äldsta husdjur. Från fåret fick man ull, kött, fällar och mjölk. Ullen gav kläder och textilier till hemmet. Fällarna användes till kläder men även som sittunderlag m.m. Kött och mjölk blev mat.

Det äldsta fyndet av tamfår är cirka 11.000 år gamla. För cirka 6000 år sedan nådde fåret Skandinavien. I vilt tillstånd var fåren större och hade en smutsbrun färg, de var behornade och hade en päls som var tunn som raggen hos en get. De tidiga fårstammarnas avkomlingar är utrotningshotade och dit hör även Ryafåret. Med avel har man fått fram en tjock ull i olika färger samt hornlösa djur. Det norska fåret Spelsau är en kvarleva från de äldsta raserna.

Ryafåret ”återupptäcktes” 1915 när man på Röhsska Konstslöjdmuséet i Göteborg studerade ryamattor med ull av en kvalitet som saknades hos moderna lantraser. Efterforskningar visade att en liten besättning fortfarande fanns kvar i  Dalarna. Utifrån denna besättning har man lyckats få stammen att växa. År 1978 startades ryaklubben och den strävar efter att bevara ryafårets lantrasegenskaper.

Ryafåret är ett lantrasfår som räknas till det s.k. nordeuropeiska kortsvansfåret. Ryafår kännetecknas förutom av den speciella ullen av en vitullig och en svartullig population, även en brunullig är på väg att komma.

Typiska tecken för ett ryafår är:

• Ullen skall vara lång, stark och ha en hög glans. Ullen skall vara fri från märg- och
  dödhår samt ha en lagom mängd bottenull.
• Siluetten skall vara fyrkantig.
• Benen skall ha relativt korta och ullfria samt en ullfri trekantig svans med en maximal längd på 18 cm.
  Pannan skall vara ullfri.
• Öronen skall vara korta, lågt och brett ansatta.
• Nosryggen skall vara lätt böjd.

Vi har en Maedi Visna fri renrasig ryabesättning på ca 40 tackor och 2 baggar. Vi har vita, svarta och bruna får. Hela besättningen är registerad i fåravelsdatabasen Elitlamm.

Orsaken till att vi valde ryafåret var att vi tyckte om dess utseende och dess fantastiska ull. Rasen är lätta att arbeta med och fri från ärftliga defekter. Ryafåret är följsamt när man flyttar det mellan beten samt har en god förmåga att söka föda. Tackorna har en hög fruktsamhet med vanligtvis lätta lammningar. Tackorna har goda modersegenskaper och tar väl hand om sina lamm. Våra tackor lammar på våren februari till maj. Lammen går tillsammans med tackorna i cirka 100 dagar.

Tackorna klipps tre gånger per år och ullen skickas till spinneri i Sverige eller kardas hemma på gården. Efter lammslakten i september skickas skinnen till garveri. Köttet och skinnen säljs i Gårdsboden, direkt till kund och till utvalda återförsäljare.

Grisen

På HamraGård arbetar vi för att få fram ett så bra kött som möjligt, därför har vi inte låst oss till en ras utan försöker korsa fram en gris med både bra modersegenskaper och ett smakligt kött. Vår avel har dock sin grund i den amerikanska lantrasen Duroc.

Duroc härstammar från den Engelska Berkshire-grisen vilken av många kallas grisens ”Wagyu biff”. Den är tyvärr nästan utdöd och endast ett få tal djur finns kvar i Holland och Storbritannien där ett stort avelsarbete pågår för att få tillbaka denna gris med ett förstklassigt kött. Duroc är det närmsta vi kommer en perfekt gris inom Sveriges gränser och det är därför vi har valt att utgå ifrån den.

Duroc-grisen är mycket karaktäristisk med en rödbrun färg och hängande öron. Den får inte ha en ända vit fläck och endast ett få tal svarta. Duroc används idag som inblandning i de flesta raser för att höja smakligheten på köttet och för att få ett mer melerat kött. Durocken är känd för att ge ett mört och smakfullt kött med mycket intramuskulärt fett, därför är köttet perfekt grillning eller stekning.

Som hobbybonde eller nybörjare kan rasen upplevas som aggressiv. Orsaken till den upplevda aggressiviteten är oftast att mödrarna är mycket måna om sina små, vilket vi snarare ser som en stor fördel. Suggorna värnar både om sin mat och sina smågrisar på ett annat sätt än många andra framkorsade raser. Vi upplever durocen som ganska sävlig och social, bara man lär sig att respektera och förstå vad de skyddar och varför. Fina grisar är det hur som helst!